Install Steam
login
|
language
简体中文 (Simplified Chinese)
繁體中文 (Traditional Chinese)
日本語 (Japanese)
한국어 (Korean)
ไทย (Thai)
Български (Bulgarian)
Čeština (Czech)
Dansk (Danish)
Deutsch (German)
Español - España (Spanish - Spain)
Español - Latinoamérica (Spanish - Latin America)
Ελληνικά (Greek)
Français (French)
Italiano (Italian)
Bahasa Indonesia (Indonesian)
Magyar (Hungarian)
Nederlands (Dutch)
Norsk (Norwegian)
Polski (Polish)
Português (Portuguese - Portugal)
Português - Brasil (Portuguese - Brazil)
Română (Romanian)
Русский (Russian)
Suomi (Finnish)
Svenska (Swedish)
Türkçe (Turkish)
Tiếng Việt (Vietnamese)
Українська (Ukrainian)
Report a translation problem
Kan vi inte bli fulla tillsammans och berätta allt som man är för rädd att säga när man är nykter.
Ge ingen tid till ånger, det blir bra vad som än kommer.
Och jag såg min ungdom trampa gasen i botten och sen köra rakt in i en bergvägg, man måste dö några gånger innan man kan leva.
Och jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är.
Jag har ramlat där förut, och det är mer än bara nån sorglig kliché.
För jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än.
Oroa dig inte, Håkan förstår( ͡° ͜ʖ ͡°)